Södra Finland 2008

Reseberättelse

Resa till Mustila
I mitten av juni 2008 gjorde föreningens medlemmar en resa till södra Finland. 22 av föreningens medlemmar deltog i resan.

Första målet var Börje Fri's plantskola i Sofielund, Helsingfors. Börje är något av en specialist på klematis. Såna fanns det massor av och åtminstone jag tyckte de var stora och välväxta. Naturligtvis fanns det många andra produkter också. Börje berättade mycket om odlingen av klematis. Han tipsade oss också om ett besök i rhododendronparken i Haga. Bussens lastutrymme började fyllas här.

Följande anhalt var Gumtäckts koloniträdgårdsområde. Där fanns ett hundratal små hus med tillhörande trädgård. Ett bra exempel på att ingen trädgård är den andra lik. Kolonilivet måste vara trevligt, så många människor med samma intresse samlade på samma område. Rundvandringen på området tog lång tid, ändå blev en hel del osett.

Så blev det dags för dagens extranummer, parken i Haga. Området som varit mer eller mindre ett kärr blev 1975 ett testområde för Tigerstedts rhododendron från Mustila. Nu är det en välvårdad park med 2-3 meter höga rhododendron. Små utkiksplattformar har byggts för att möjliggöra en överblick av blomprakten. Det var ett nöje att promenera längs de välskötta gångarna med rhododendron på bägge sidorna. I parkens bortre del fanns, på 1990-talet planterade, rikligt blommande azaleor, även de från Mustila. Detta ställe kan verkligen rekommenderas om ni har vägarna till Helsingfors i början av juni.

Natten tillbringades på Hotel Inter Continental i centrum av Helsingfors.

Följande morgon bar det iväg till Margreteberg. Där finns Överby trädgårdsskola, som nu heter något annat efter alla omorganiseringar. Omgivningarna där måste vara stimulerande för eleverna. Ett stort parkliknande område. Där hade nyligen varit en trädgårdsmässa, många olika användningssätt för sten- och betongplattor visades bland de fina planteringarna. I växthusen odlades vackra sommarblommor. De mycket kraftiga tomatplantorna visade vad som kan åstadkommas med rätt skötsel. Vår guide, rektorn för skolan, berättade att Överbytomaterna är berömda i vida kretsar.

Efter skolan fortsatte resan mot Sibbo. Vi passerade en plantskola, Viherpaja, som framförallt hade en fin ”japansk” trädgård i ett växthus. De planteringar de hade runt dammen därinne var precis vad jag skulle vilja ha också.

Vid lunchen på golfrestaurangen mötte Brita Nyberg upp. Hon berättade om sitt barndomshem, Neva, och hur hemmanet hade delats upp. En del hade blivit golfbana och hennes del blev bl.a. en fin trädgård. Under resan dit fick vi se hur kuperat Sibbo är. Det var backe upp och backe ner, långt långt ifrån Österbottens plattland med vida åkrar. Hennes stora trädgård utgjordes av en vacker sluttande dal mot sjön. Upptill fanns vad man kan kalla ett woodland, i dalens mitt rann en liten bäck och rabatter fanns lite överallt. Hon hade en stor klematissamling, samarbetade med Börje Fri. Av de 10.000 blomlökar hon hade syntes inte mycket, de flesta hade blommat färdigt redan. Trädgården var alltför stor för Brita att klara på egen hand, hon hade en ukrainska som medhjälpare. Även om besökstidpunkten inte var den optimala fick vi se en mycket intressant trädgård, kanske ett helt vackert landskap.

Dagens upplevelser avslutades med ett besök och promenad i Gamla Borgå. Efter det tillbaks till hotellet.

Den tredje dagens upplevelser blev inte sämre än de tidigare. Nu skulle vi få bekanta oss med det, åtminstone för mina öron, välkända Mustila. Vi hade dessutom sån tur att vi möttes av en äkta Tigerstedt, Peter, som berättade om sin släkt och om tillkomsten av Mustila arboretum. Hans förfader, A.F. Tigerstedt gifte sig rikt och grundade Mustila, 1902, som ett försöksområde för nya trädslag. Därför finns de ståtliga olika sorters trädslagen där. Så småningom visade det sig intresset för nya träd vara ganska litet i Finland. Därför började de utforska trädgårdsvärlden, främst rhododendron. En planta från Korea utgjorde grunden för försöken. I dag finns det många olika arter som tagits fram på Mustila. Det är främst härdighet de eftersträvar. Senaste tiders milda vintrar har varit besvärliga ur den synpunkten, de har inte utgjort några verkliga tester. Herr Tigerstedt berättade sakkunnigt och intressant under vår rundvandring i Mustilaskogen, trots regnet. Besöket avslutades med de sedvanliga uppköpen. Trots de ganska få resenärerna lyckades vi som vanligt fylla bussen stora bagagerum.

En stor eloge till Marita för de väl valda resemålen.